Vilken annorlunda fredagskväll! Jag såg fram emot att fixa i ordning på rummet och förbereda inför helgen. Hanna skulle komma och hälsa på från New York där hon är au pair så jag försökte göra mig redo att hämta upp henne. Istället blev det både Urgent Care och ER. Ungefär som vårdcentralen och akuten.

 

Jag har haft feber som kommit och gått i nästan en vecka men som vägrat att riktigt släppa taget. Samtidigt har jag haft en ordentlig hosta som ändå började bli något bättre tyckte jag. Hursomhelst tänkte jag vänta ytterligare ett par dagar innan jag sökte vård i och med att det kostar en del här och man inte riktigt vet hur långt försäkringen räcker. På fredagen gick febern kraftigt upp igen och då insåg jag att det var dags att göra något åt saken.

 

Strax innan fyra fick jag sluta jobbet då min värdpappa kunde komma ifrån tidigare efter att jag meddelat att mitt tillstånd inte var det bästa. Begav mig då omedelbart till en Urgent Care. Där började de göra en ganska basic undersökning. De lyssnade på lungor. Testade mig för influensa. Tog blodtryck och mätte pulsen. En radda av frågor ställdes. När började hostan och febern? Vad har du tagit för mediciner? Etcetera, etcetera.

 

Utan att kunna ställa någon diagnos gick de vidare med X-rays. De röntgade lungor men sedan också min mage. Från ingenstans trodde de helt plötsligt att min mage var problemet. De såg något på bilderna som såg ut som en slags gas och de trodde att det var något som satt i min kropp som blockade det från att komma ut. Här ville de nu skicka mig till ett ER - Emergency Room.

 

Sagt och gjort. Jag fick ingenting äta så min värdmamma fick komma och köra mig vidare till akuten. Jag var rädd att svimma körandes när jag vart så hungrig. Hon tog med mig hela vägen fram till dörren i bilen. Där fick vi ge nycklarna till någon som parkerade bilen åt oss. Mina röntgenbilder fick jag ta med och visa, samt lite notiser om vad de undersökt på det förra stället.

 

Det gick supersnabbt att komma in till ett av rummen. Dit kom en sjuksköterska och en doktor som ställde liknande frågor som på Urgent Care. Då hade jag blivit van vid att svara på rutinfrågorna så det var snabbt avklarat. De gjorde liknade tester som på det första stället. Sedan försvann de en stund. Jag och min värdmamma blev lämnade ensamma ett tag och jag hann smsa alla jag hunnit oroa med att jag var på väg till akuten.

 

Efter en stund kom sköterskan tillbaka med den goda nyheten att jag fick äta igen. Yay! Jag hade då inte ätit sedan lunch och det hade nu hunnit bli närmare nio på kvällen. Aldrig har fryspizza och juice smakat så gott!

 

Läkaren dröjde några minuter till innan han kom tillbaka in i rummet och bad mig dra historien en gång till från början.

 

"Jag sökte vård för hosta och feber. På förra stället trodde de att det var fel på min mage och tarm. Nu är jag här och jag har inte ont i magen. Jag har hosta och feber."

 

Då flinade läkaren och skakade på huvudet. Nä, du har lunginflammation. Därefter var det skämtsam stämning i rummet. Det var svårt att ta det seriöst med tanke på hur vi slutligen var tillbaka där vi började. Lunginflammation lät ju lite mer rimligt än tarmvred liksom. Kort därefter var jag utskriven med recept på medicin och kunde återvända hemåt. Planen att möta upp Hanna på stationen i DC kraschade men istället kunde jag hämta upp henne senare under kvällen då hon själv kunde ta sig till mitt område.

 

Min värdmamma sa efter kvällen att jag fått ett riktigt "real life Grey's Anatomy experience". Jag skrattade och sa att jag fixade souvenirer. Det är väl inte alla som har röntgenbilder på sin mage och sina lungor efter att ha besökt ett ER.